This is my life Kapitel 1
En vecka kvar tills sommarlovet börjar. Nu sitter jag i klassrummet och väntar på att lektionen ska sluta. Jenna och jag ska åka till LA dan efter sommarlovet börjar. Jag lovade henne att gå på en av Justin Biebers konserter. Jag gillar inte han eller något men han är söt och en del av hans låtar är väll bra. Men jag är inte sånt där fans som nästan skulle dö när jag ser honom, nejnej. Jag skulle snarare vara helt lungt. Hur som helst , nog om han. Idag fick vi reda på att en ny kille skulle börja i vår skola. Han hade blivit hemundervisad i 3 år. Ingen tjej fick veta men alla killar.
Efter skolan..
Jenna och jag gick snabbt till bilen för att sedan åka vidare till stan och shoppa. Men innan vi han stänga dörren så ropar Drake på oss. Han sätter sig I baksätet tillsammans med Chaz och Ryan. Alla hälsar glatt och när vi väl är framme ser vi en stor klump med skrikande tjejer.
- Värkar som om popstjärnan är i stan. säger Drake
- åhnej ! suckar jag tyst
- Men hallå, skit i det nu, vi ska ha kul. Visst Chaz ? säger Jenna
- Ja precis, vi ska ha kul. skriker Chaz
Vi fortsätter in och vi måste trängas oss förbi alla tjejer som skriker. När vi väl är framme vid affären som vi försökt komma till, ser vi att den är stängd. Alla suckar högt och sätter sig på en bänk.
- Ska vi gå på bio ? frågar Ryan
- Visst . svarar alla i kör
Vi börjar gå mot bion och där ser vi popstjärnan. Vi gå snabbt förbi utan att ens titta på han. Men jag kunde inte slita ögonen ifrån honom. Det var evigheter sen jag såg honom. Kanske 3 år sedan. Jag stannar till och märker inte att alla andra gått iväg. Han vänder sig om och kollar mot mig. Han ler och vinkar. Jag rör inte ens på mig. Ler inte eller vinkar inte ens tillbaka. Ryan springer fram till mig och kollar mot honom. Han drar snabbt iväg mig till alla andra.
- Är du okej ? frågar han
- Ja. svarar jag tyst
- Allvarligt, jag kan följa dig hem annars.
- Tack men det är okej , skit i honom nu. Vi ska ha kul ! säger jag och går mot alla andra
Vi beställer biljetter och köper godis m.m. Det är nästan bara vi på bion och några mer. Mitt i filmen lutar jag mig fram och försöker se vem det är. Åhnej, det är han, jag som ville slippa honom. Efter filmen springer jag snabbt ut till bilen och låter mina tårar rinna. Ryan kommer springandes mot mig och hoppar in i sätet bredvid. Han kramar om mig utan att säga något och sedan vänder han sig om mot mig och kollar mig djupt in i ögonen.
- Du måste gå vidare. säger han
- Jag vet , men det är inte lätt nu när jag ser honom. svarar jag
- Men tänk inte på honom .
- Men han bara lämnade mig här när jag mådde som dåligast.
- Jag vet, men han var tvungen.
Ryan körde hem mig och jag somnade direkt jag la mig i sängen. Jag drömde om när jag var liten. Då allt var bra, alla fanns hos mig. Ingen hade flyttat eller lämnat mig. Jag saknar värkligen den tiden. Men nu, nu är allting som ett stort svart hål i mig.
Ingen lång men det är bara en början.
PUSS & KRAM SIMONE.
